Sista orden från cockpit

Det här skrivs ungefär en och en halv timme efter att hockeysäsongen tog slut.
Bofors IK torskade mot Arboga hemma med 2-5 och Arboga(!) gick vidare till play off 2 mot AIK.
Sanslöst.
Jag var besviken när det blev torsk i Arboga i tisdags men tänkte att jaja, då var Bik-lirarna världsmästare i bussen dit och trodde det skulle räcka med att ställa ut skridskorna men det ordnar sig.
Bik kör över Arboga hemma istället och ordnar fortsatt hockey på lördag.
Var jag säker på.
Och så detta.
Hockeysäsongen är slut.
Den tanken fanns inte ens i min skalle före 19.00 torsdag kväll.
***
Något annat.
Korprocken.
Det som varit definitivt mest snack om i samband med årets korprock är reklamen, rättare sagt; en reklamsnutt som kördes i Cityradion veckan före premiären.
Den var korkad.
Det kan man ganska snabbt konstatera.
År 2003 debatterar varje tidning varje dag språket och de nedsättande könsord som florerar som gräshoppor i stora grupper i samhället och skriver om hur unga tjejer kallas ”jävla fitta” och ”hora” och dylikt.
Att då tro att det är humor att göra reklam på temat ”korpluder” är ganska naivt.
Reklamen borde naturligtvis aldrig ha sänts.
***
TBV borde ha stoppat den i förväg efter att ha lyssnat på den.
Cityradion – som faktiskt har ansvaret för reklamen - borde ha låtit bli att sända den.
Det är inte en lika stor fråga som om USA ska gå till angrepp mot Irak eller hur vi ska stoppa växthuseffekten – men det är en helt annan diskussion.
***
Något som också är en annan diskussion är den som handlar om Kanons gästbok.
Den har jag fått kritik för.
Och kritiken går – utan undantag – ut på att jag släpper fram alldeles för mycket i denna gästbok utan att ta bort eller censurera.
Tja.
Vad säger man?
Att för det första det naturligtvis är så att det inte för handlingen framåt att slänga könsord omkring sig eller kalla någon ”dum kossa” eller gå till andra typer av rena personangrepp.
Det är bara lågt.
Jag kan ta – och tar – personangrepp mot mig själv men tänker inte tolerera det mot andra.
***
Däremot har jag i övrigt den bestämda åsikten att alla åsikter och uppfattningar om allting ska få framföras så länge man inte bryter mot svensk lag.
Tycker man att all invandring ska stoppas så ska man få tycka det offentligt, tycker man att Sverige behöver en kommunistisk revolution så ska man få tycka det och tycka man att det vore bättre att Sverige styrdes av högerextrema Sverigedemokraterna så ska man få tycka det.
Man ska helt enkelt få tycka vad faan man vill och man ska få framföra sina åsikter – så länge de inte strider mot svensk lag.
Det har varit min utgångspunkt för Kanons gästbok.
Det är det fortfarande.
Själv tycker jag att en kommunistisk revolution är lika välkommen som en aids-epidemi, att invandringen istället borde fördubblas – minst – och att Sverigedemokrater och liknande personer borde kräla tillbaka in under de stenar de kom ifrån – men jag tänker aldrig försöka inskränka de som tycker något annat än jag från att få framföra sina åsikter.
***
Jag tror nämligen – helt allvarligt – att demokratin är i fara när man börjar tala om vilka åsikter som är okej att framföra och vilka åsikter som bör förbjudas.
Nästa gång kan det vara dina åsikter…
***
Så.
Framför vilka åsikter du vill.
Ge f-n i personangrepp.
Håll dig inom lagens ram.
Är vi överens?
***
Själv tänker jag inte ha fler åsikter.
Om något.
I varje fall inte offentligt.
”Skriver man något om en synål så är det alltid någon enögd som känner sig påhoppad”, skrev Fritiof Nilsson Piraten en gång.
Sure.
Det finns en brist på mänsklig generositet i så mycken debatt, en sån ohämmad vilja att alltid slå ned och racka ned och hacka och det kan jag tycka stör.
Det för i vart fall ingenting framåt.
Och eftersom uppenbarligen så många ser mig som en stöddig jävel som bara hackar och är emot och klagar på andra så…kanske det är så…och då gör man ju faktiskt den offentliga debatten och miljön en tjänst genom att hålla käften istället.
Så nu tänker jag göra det.
***
Veckans inlägg i Kanons gästbok var i vart fall detta om Måns Herngren och Kajsa Bergqvist:
”Vad ser Måns hos Kajsa? Hon nuddar ju aldrig ribban”.
Nej.
Och gör hon det så faller den ju rakt ned.
Denna sexistiska kommentar ska dock inte ses som någon reklam för korprocken.
***
Alltså för att sammanfatta det hela:
i samhällsdebatten ska det vara precis tvärtom mot hos Cirkus Scott.
Det är inte "största möjliga tystnad" som ska råda utan istället raka motsatsen.
Det är i alla fall min åsikt.
Min sista.

Torbjörn Karlgren
Karlskoga 6 mars 2003