Kära kolleger, ni uppför er som bortskämda skitungar
 

Okej.
Jag borde låta bli.
Men som vanligt kan jag inte.
Så, enligt den gamla goda journalistiska principen ”publish and be damned”;
jag tycker att några av mina kolleger agerar som bortskämda skitungar.
 
Förra lördagen skrev Jonatan Björck en krönika i Kuriren vilken, bland annat, handlade om det oerhörda lidande Björck utsattes för genom att få prata med DIF:s spelare utanför omklädningsrummet istället för inne i det.
 
Nu var visserligen det problemet redan utrett på ett möte mellan massmedia och Degerfors IF, för övrigt ett möte Björck var med på.
Så den här säsongen kommer J Björck att få gå in i omklädningsrummet – men varför försitta ett tillfälle att gnälla?
 

Lite fjantigt, kan tyckas, men inget att haka upp sig på.
Det visar sig dock, denna lördag, att Björcks gnäll bara var en liten aperitif.
I lördagens Kuriren slår man till med det riktiga megagnället, det stora prettopåhoppet för nu jävlar är Kurirens sportjournalister illa
behandlade så till den grad att frågan är om Arbetsdomstolen eller journalistförbundets stora förhandlingsdelegation ska larmas först.
 
Vad som har hänt?
Jo, Degerfors IF har mejlat oss i media och sagt att man helst ser att de journalister som följer med till träningslägret på Cypern bor på ett annat hotell än spelarna.
Orsaken till det?
Att spelarna ska kunna slappna av, lattja lite, gömma rumsnycklarna för varandra eller vad det nu handlar om, helt enkelt kunna slappa,
snacka, bygga lag ihop utan risken att varje par sönderklippta kalsonger hamnar i Kurirens visserligen sjunkande men dock upplaga.
 

Jaha?
Och?
Det är ett ganska normalt förfaringssätt, än mer vanligt i internationella sammanhang, ofta beroende på att coacher och andra
vill att de aktiva ska kunna ladda i lugn och ro, helt enkelt få chansen att vara i fred när de vill det.
 

Men vill man vränga ut och in på allt, ta chansen att tolka allt så negativt man kan så finns alltid möjligheterna.
Den här säsongen har DIF utvecklat sin mediaservice med mejl med laginformation och nyheter och dessutom tagit initiativet till att ha
pressinformation ”live” efter sista träningen inför match.
Då skriver Kurirens sportchef följande:
- Ta till exempel Degerfors IF. Där får vi inte ringa till tränare Tony Gustavsson om vi har några frågor inför en match. Vill vi ha
någon information så får vi snällt sätta oss i bilen och åka milen till Degerfors.
Ja, Larsa, det är hemskt hur en del har det.
Och de har det, ska det visa sig, värre ändå.
 
Larsa skriver, om Tony Gustavsson, att Nisse Jansson, DIF-coach, ”borde kunna se till att dumheterna med att en tränare inte svarar i
telefonen försvinner snabbt”.
Men herregud, Larsa, bor vi på samma planet? Och är det samma Tony Gustavsson vi talar om?
Jag menar, problemet med Tony är väl att över huvud taget få honom att någon gång sluta tala?
 

Men så var det det där med hotellet.
På Cypern.
Jonatan Björck och fotografen Bengt med samma efternamn, dock utan ”c” ska, liksom KT:s Andreas Svahn, följa DIF:s träningsläger på
Cypern vilket innebär att de på tisdag får lämna snöslasket bakom sig och i åtta dagar stå i solsken bredvid en fotbollsplan och sedan på
kvällen lämna en rapport hem.
Värre kan man ha det.
 
Men de har alltså, på DIF:s uppmaning (eftersom Degerfors IF faktiskt inte styr över de cypriotiska hotellen utan bara kan föreslå hotellval), valt att bo på ett annat
hotell än spelarna.
Det får nu Larsa Grahn Wåhlén att gå i taket.
- Vad är han rädd för den gode Tony? Att fotograf Björk ska få en ruta när DIF-tränaren sitter med paraplydrinken i handen? Eller att
vi skulle skriva hem om diverse dambesök på rummen, frustar Larsa i Kuriren så att saliven yr.
Journalisterna får bo på hotellet bredvid eftersom DIF är "journalistmotståndare” och tycker att ”sådana skadedjur får bo på eget håll”, skriver Larsa.
 
Det är så löjligt att klockorna stannar.
Väx upp! Sluta bete er som bortskämda skitungar!
Ni har världens bästa jobb, får åka runt och titta på idrott och får dessutom betalt för det.
Läsarna, och i Kurirens fall, skattebetalarna skickar er på fotboll och hockey och sport högt och lågt.
Och med ett par decenniers erfarenhet av arbetsbelastningen tror jag att jag vet ganska exakt hur ansträngande det är.
Att då komma och gnälla över att man får bo på hotellet intill eller över vilken plats man får stå på när man intervjuar spelare är så oerhört jävla barnsligt att jag skäms till och med över att behöva läsa det.
 
Och vad det skulle stå i Kuriren om det blir regn på Cypern veckan som kommer vågar jag inte ens tänka på.
 
”Det är en fantastisk stämning i laget”, sade Curre Lundmark om Leksand redan innan fredagens match mot Bofors.
I så fall undrar jag vad det är för fel på spelarna. 
 
SM = Siljans masochister? 
 
Och på den nätadress där Kuriren placerar gårdagens artiklar startar signaturen "Asral" en debatt med frågan "Är det kanske så att hockeyn är på väg att dö i Karlskoga?"
Inlägget skrevs den 20 mars, enligt KK-sidan, det vill säga fyra dagar innan den nya sajten blev tillgänglig för allmänheten och vänder man på signaturen "Asral" så förstår man vem som spekulerar i hockeyns död just vid den tid då spelarbussarna från Södertälje, Malmö och Leksand kör fram och tillbaka till Nobelhallen och 4.004 personer ser Bik-Malmö.  
 

Till sist och något helt annat:
jag läser om Ryan Troyer, 22-årig amerikan, som blev dumpad av sin flickvän. Hon hade en gård med getter, en 4H-gård i El Dorado i USA.
Ryan ballade ur när han blev dumpad och började strypa ex-flickvännens getter.
En efter en.
Tio stycken.
Därmed har vi alltså fått beviset för att om man har getter i hagen och är ihop med någon som inte har alla getterna i hagen så kan det sluta med att man själv inte har det heller.

Torbjörn Karlgren
Karlskoga 26 mars 2006