Mattias Nilsson - en pervers jävel som fyller mig med förakt

Han är åtalad för att i sin lägenhet ha "uppsåtligen tilldelat NN ett flertal knytnävslag, fått omkull henne på golvet och där uppsåtligen berövat henne livet genom att först med sina händer och därefter med en livrem strypa henne till följd varav hon avlidit " samt för att "strax efter att han berövat NN livet, skymfligen behandlat liket efter henne genom att bland annat slita ett hål i strumpbyxorna vid underlivet och därefter genomföra ett samlag med den döda kroppen".

- Hennes själ fanns kvar i rummet så jag tänkte fan du ska få se något som gör så jävla ont så du förstår hur ont jag har, tänker jag. Då har jag samlag med den döda kroppen, säger han i rätten.
Då har han just sagt om att mörda att "det var en ny och lite konstig upplevelse...man hamnar i ett annat tillstånd" och att "det var som när Snurre Sprätt springer ut för ett stup och sedan upptäcker, "shit", att han står i luften".
Och om hur kvinnan lät att "hon rosslade, hon lät som Rod Stewart skulle göra om han åt Marie-kex och samtidigt försökte säga något".

Mordet?
- En surrealistisk upplevelse.
Orsaken?
Kvinnan spelade musik för högt, sjöng för högt och hade inte vett att hålla käften när han sade till henne.
- Jag ville bara ha tyst och lugnt omkring mig, säger han.

I tingsrätten hävdar han nu att han inte kunde komma ur situationen på annat sätt än genom att döda kvinnan.
Mattias Nilsson väger 83 kilo, är utbildad massör och har tränat kampsporter halva sitt 30-åriga liv.
Kvinnan han mördade var 166 cm lång, mycket kraftigt berusad och vägde 44 kilo.
Mattias Nilsson är med andra ord inte bara en mördare utan dessutom en lögnare, ett mänskligt rövhål och, förstås, fullkomligt slut i huvudet

Kvinnan han mördade säger han sig ha sett "förståelse" i ögonen hos under strypandet.
Synd om henne?
Inte.
Hennes själ kunde få ju flyga fritt till skillnad från hans för han var ju tvungen att gå kvar här efter att ha mördat kvinnan och därför blir han så ilsken efter mordet "över den situation hon hade försatt mig i".

- Jag kände ett hat mot henne som försatt mig i den här situationen, säger han.
Javisst. Allt var ju hennes fel.
Hon tvingade honom.
Hade hon någon chans?
- Hon hade kunnat vara tyst. Hade hon varit tyst hade det inte hänt. Fysiskt hade hon inte en chans.

Fanskapet sitter sedan, under hela dagen och utan att visa minsta känsla, och förklarar hur han gick till väga.
Att ge henne en örfil var inte att tänka på.
- Det hade jag försökt en gång tidigare och det hjälpte inte.
Istället några knytnävar i ansiktet.
Jag slår inte hårt, jag slår snabbt. Hade jag slagit hårt hade hon däckat direkt. Men det här var mer...demonstrativt.

Inga kampsportstakter, påpekar han.
- Anledningen till att det inte blev några kampsportsfinesser (jo, fanskapet säger så) är att hon inte gjorde något motstånd.
- De simplaste teknikerna användes. Det behövdes inte mer.

Det här är, naturligtvis, en kille som visar upp exakt den kvinnosyn man kan förvänta sig.
Kvinnan röker vid fönstret och när hon inte slutar bryter han av alla cigaretter i hennes tre paket, tar henne i armarna och säger "förstår du nu att jag menar allvar".
Han slänger hennes mobiltelefon i vasken för att han "inte vill bli störd".
Med tidigare kvinnor har han roat sig med sadistiska sexlekar och han visar kompisar bilder på sina flickvänner nakna och handbojade.
Kul kille.

Han säger att han inte kunde lyfta ut kvinnan ur sin lägenhet och ut i trappuppgången eftersom hon skrek och "en kvinna spelar ofta på den här offerrollen och då vet jag hur jag framstår".
Ett par gånger tidigare har han ringt polisen och bett den avhysa henne, en annan gång enligt egen uppgift "lyft ut henne och släpat henne halvvägs hem till sig".
Nu gick inget av det, vilket förstås är bullshit både högt och lågt.

Att kvinnan till slut är död är hennes eget fel, hävdar puckot, eftersom hon spelat musik för högt och inte tystnat när han sagt till henne, ej heller sänkt volymen.
När han bryter ned henne och tar strypgrepp är hon heller inte tyst.
Konstigt.
- Hon är inte lugn och tyst. Hon skriker så fort jag visar minsta tendens att lyfta handen från hennes mun, berättar Mördar-Mattias.
- Det finns ingen reson i henne. Jag vill bara ha lugnt och tyst.

Att kvinnan han mördat gjort slut med honom har naturligtvis inget med saken att göra.
Inte i hans perversa värld.
Det menade hon ju inte. Så det har nästan inte hänt.
- Det är en del av kärlekens spel, säger Mattias Nilsson.
- Jag kanske låter mer macho än vad jag är men...i ett förhållande handlar det om första veckan, första månaden, första året. Vinner man de slagen i kärlekskrigen så håller det.

Men kvinnan han mördade ansåg inte detta utan dog istället strypt och mördad på ettårsdagen av den dag då hon träffade Mattias Nilsson för första gången och när hon ville lämna honom.

Det är fullt möjligt att denne massör från Loka brunn anser sig vara en normal kille.
Det är lika solklart att han inte är det.
Under hela denna långa perversa rättegångsdag i Karlskoga tingsrätt är det en enda gång Mattias Nilsson säger om något kring mordet att det var "väldigt jobbigt".

Det är när han talar om att han var tvungen att byta grepp när han ströp kvinnan.
- Jag känner kramp i händerna och byter grepp. Det är väldigt jobbigt att hålla ett koncentrerat grepp isometriskt halvlåst.
Det är det enda.
Det enda som är jobbigt den natt då en småbarnsmors liv tar slut för hans händer.
Javisst ja - det där med den där högljudda musiken var ju också jobbigt.

Sedan släpper han loss sitt kvasireligiösa mambojambo-svammel för att försvara att han har sex med kroppen efter den kvinna han just har mördat och samtidigt planerar styckningen av.
Det är hennes själs fel.
Den är kvar i rummet.
- Hennes själ fanns kvar i rummet så jag tänkte fan du ska få se något som gör så jävla ont så du förstår hur ont jag har, tänker jag. Då har jag samlag med den döda kroppen, säger han.
Det handlar inte om sex utan om att få hennes själ att förstå hur ont han har av den situation kvinnan(!) försatt honom i.

Inget är hans fel.
Det är hennes.
Och autopilotens, den autopilot som utför själva strypandet och som han praktiskt nog i tingssalen säger att han inte kan kontrollera.
Autoploten som han beskriver som "en hård jävel".
- Jag älskade den här kvinnan djupt så hade jag kunnat hade jag verkligen räddat henne och det visar att jag inte hade kontroll.
Sjukt.
Sjukare än sjukt.

Men sekunden efter detta kan han resonera praktiskt och förnuftigt, för herregud det här är ju bara en jobbig situation som han behöver hantera, och därför drar Mattias Nilsson in den döda kroppen i badrummet för "om jag skulle stycka kroppen måste jag göra det i duschen" och "om någon ringer på var ju det enda ställe att ha henne".

Och så berättar han exakt hur han tänkt gå till väga rent praktiskt och hur han sedan tänkt transportera bort kroppsdelarna men att det inte blev något för det skulle ju verka konstigt om duschen stod på så länge mitt i natten och vad skulle grannarna tro då?
Och:
- Jag tänkte att det skulle vara en egoistisk tanke att gömma kroppen för att jag skulle kommma undan. Och då skulle det här hinna upp mig någon gång.

Så han tar en promenad från Örebrovägen till polishuset i Karlskoga därför att det ger "en stimulerande valmöjlighet" eftersom han kan fundera på att ange sig samtidigt som han är"öppen för möjligheten att gå tillbaka och stycka".

Men han landar i att berätta som det var för polisen för att sedan kunna gå vidare och lägga det här bakom sig och "kunna leva ett normalt liv efter att allt det här är över".

Mattias Nilsson är, med andra ord och i sammanfattning, en sadistisk jävel med en kvinnosyn som är värre än skrämmande.
Han är en man som anser sig ha full rätt att med fysisk styrka bryta ned en kvinna och ta hennes liv om hon inte har vett att vara tyst eller åtminstone nog tyst eller än värre, vill ta befäl i sitt eget liv.

Han sitter i tingssalen, en patetisk mupp i mjukisbyxor från kriminalvården, och drar i bockskägget samtidigt som han låter käften gå i det närmaste oavbrutet, sekonderad av ett skämt till försvarsadvokat med gnällskånska och hästsvans.

En patetisk loser, korkad nog att tro att han kan förklä sin fascistoida kvinnosyn i något slags intellektuell högtidsdräkt och så långt under den mänskliga vattenytan att han sitter här i tingssalen och försöker skämta.
Som om något i allt detta faktiskt vore kul.

Det är uppenbart att Mattias Nilsson, 30, inte fattat ett dugg av vad han gjort - och det lär han aldrig göra - och inte heller om vad som väntar honom.
Den saken faller däremot in någon dag, insikten om att det där han gjorde på Örebrovägen i Karlskoga natten till den 16 maj gör att han kommer att ha påbörjat planeringen av sin 50-årsdag nästa gång han går på Prix och handlar lättmjölk utan att ha anmälningsplikt eller permission.
Jag skulle gärna vilja se honom när den åsikten slår in.

Fredag den 24 augusti klockan 11.00 kommer Mattias Nilssons dom.
Förmodligen och förhoppningsvis står det livstids fängelse i den vilket innebär att fanskapet är satt ur spel i vart fall 17-18 år framåt.
Det känns alldeles förträffligt.

Vi som är normala ska slippa ha sådana som Mattias Nilsson omkring oss och skulle han släppas ur buren inom några få år så är det förstås bara en tidsfråga innan han träffar någon ny kvinna som någon är för högljudd eller byter till fel tv-kanal och då får vad sådana som Mattias Nilsson anser att kvinnor som hon förtjänar.

Jag är inte särskilt blodtörstig och tror rent principiellt att vi skulle vinna på en human kriminalvård istället för den vi har idag.
Men en sjuk, pervers jävel till mördare som Mattias Nilsson ska naturligtvis låsas in för överskådlig tid.

Och du, Mattias;
häng inte läpp allt för mycket för det.
Sommaren 2025 är du antagligen fri igen.
Och fram tills dess får du det i vart fall ganska lugnt och tyst omkring dig.

Torbjörn Karlgren
Karlskoga 23 augusti 2007