Joe Labero - exakt vad både Degerfors kommun och Degerfors IF skulle behöva? Arkivfoto: MATTIAS LUNDIN

Kuriren - långt bortom all journalistisk anständighet
 

Den 20 december 1986, dagen innan jag skulle fylla år, blev jag, till min stora förvåning, gripen och sedermera anhållen för grov varusmuggling och grovt narkotikabrott.
Jag bodde utanför Malmö och kvällen innan hade min bäste vän H kommit till Malmö med färjan efter att ha kört upp från Spanien.

På morgonen ville H låna pengar, han var pank, men jag hade inga och sade istället att jag kunde åka med bort till Hydro, tanka hans bil full på bensinkortet så att han åtminstone kom hem till Strömstad.

Vi hann inte mer än en kilometer innan vi stoppades av polis.
Två patruller med dragna pistoler stoppade oss, drog ut oss ur bilen och ställde upp oss med händerna på biltaket, vapnen riktade mot oss, innan vi slängdes in i en polispiket och fördes till varsin cell i polishuset vid Davidhalls torg i Malmö.

 

Någon timme senare delgavs jag misstanke om grov varusmuggling och grovt narkotikabrott.
Samtidigt gjorde polisen en husrannsakan i mitt hem och förhörde inte bara Christina utan även hennes son Kalle, 7, om mig.

Det visade sig senare att H varit i Marocko och - i ett något korkat försök att få ordning på sin ekonomi - köpt fem kilo hasch som han gömt i bilen.
Polisen hade haft koll på honom från Gibraltar och framåt och plockade honom som en höna denna morgon i närheten av Jägersro.

Jag blev släppt sent denna kväll efter att förhörsledarna valt att tro på mig - och ärligt talat hade jag väl lite nytta av att som journalist ha sprungit runt där i polishuset - och vid rättegången några veckor senare fick H två års fängelse.

Tänkte jag på denna lördag.
När jag läste Kuriren.

En Karlskoga-företagare har anhållits misstänkt för skattebrott och det toppar Kurirens etta.
För säkerhets skull med namnet på företaget redan på sidan ett.

 

När det gäller misstanke om grövre skattebrott är det ganska vanligt med ett kortare frihetsberövande.
Det finns självklara skäl till det.
Genom att stoppa någon bakom lås och bom några dygn kan man se till att han eller hon inte bränner alla papper i öppna spisen, ringer runt och talar om för alla vad de ska säga och, framförallt, inte säga eller när polisen kommer beklagande slår ut med armarna och säger att katten pissat på bokföringen så man varit tvungen att slänga den.
Efter några dagar har polisen samlat all dokumentation som behövs, kan släppa ut den misstänkte och i slutänden blir det åtal eller inte.

Men nu är det här fallet inte riktigt normalt för Kuriren.
Den person man nu låst in några dygn känner nämligen Mats Göransson.
Då räcker det i Kuriren med att ha gått mot rött ljus eller snattat av barnens lördagsgodis för att hängas ut.
 

Den nu anhållne personen ifråga har haft affärer ihop med Mats Göransson tidigare och eftersom Kuriren - efter att journalistiskt ha granskat Göransson - för länge sedan klivit över gränsen till personförföljelse så kan Marie Stenquist, rutinerad citatförfalskare och nu upphetsad inför möjligheten till ytterligare uppmärksamhet, skriva den anhållnes namn och samtidigt droppa Mats Göranssons namn inte mindre än tre gånger i texten - trots att Mats G inte har något över huvud taget med saken att göra.

Så gör Kuriren aldrig annars.
Tvärtom.
Kuriren har istället gjort sig känd för att vara konsekvent feg kontra alla typer av makthavare som tryggt kunnat lita på att Kurirens skrivkulier hjälpt till att begrava deras misstag i total anonymitet.

Men hitta någon som stått vid samma bardisk som Mats Göransson en torsdagskväll och Kuriren - inklusive chefredaktören Göran Karlsson - släpper alla typer av journalistisk etik och pressetiska regler.
Det är ynkligt.

På samma sätt namngav man tidigare en person som agerat målvakt i ett bolag som formellt sysslade med sjukvårdsprodukter och nu konkat.
Det gör man heller aldrig annars - men har kunde man också hitta en koppling mellan personen som namngavs och Mats Göransson.
Lika ynkligt det.

 

Och anledningen till att jag funderade över den saken just idag var naturligtvis insikten om vad en journalist så utan ryggrad som du vet vem hade kunnat göra om hon varit på plats när jag - visserligen utan skuld - inte bara greps utan även anhölls för grovt narkotikabrott den där iskallt blåsiga morgonen 20 december 1986 i rondellen efter Jägersro när jag just skulle svänga till höger mot Rosengård.
 

Degerfors nye anfallare Achille Traore är på plats.
Jag utgår från att han har hälen ordentligt försäkrad.

 
För övrigt var det vid en bardisk (Red bricks) jag träffade Mats Göransson första gången, minns jag nu.
Jag ser fram emot ett mittuppslag i Kuriren.
 
Alltså...om en person misstänkt för brott är extremt välkänd så är det i vissa fall okej att publicera namnet, anser jag.
Och om en person inte bara häktas utan dessutom erkänner så kan man också diskutera saken och eventuellt publicera namnet.
Det känner jag ingen tvekan inför.
Tvärtom.

Men Kuriren valde - samma vecka som man publicerade namnet på den av utredningsskäl anhållna företagaren på förstasidan - till exempel att inte publicera namnet på den mycket välkände idrottsman som trots allt faktiskt dömts (ja, d-ö-m-t-s) för att ha sparkat sönder en bil i centrala Karlskoga och fällts för skadegörelse.
Det var uppenbarligen skillnad...

Och de som håller i exempelvis Marie Stenquists koppel, det vill säga ägaren NA, valde naturligtvis att inte publicera namn i det här sammanhanget.
 
Jag vet inte om du kommer ihåg det men...för en dryg vecka sedan stod en notis på Kanon om en 17-åring som stoppats av polis vid Näset med en kasse pilsner i näven.
Mitt i omhändertagandet sprang han iväg från poliserna, slängde ölburkarna i sjön (antagligen för att komma tillbaka senare och hämta dem) och...jag vet att man inte ska tycka men kan jag inte låta bli att bli lite impad av killen. 
 
Alltså...innan Degerfors IF:s webbredaktör springer och kollar saken med klubbchefen; det där med Traore var ett skämt.
Akilles-häl...Achille Traore...häl...du fattar, va?
 
Jag har inga problem med att Mats Göransson hängs ut i spalterna.
Och han är säkert en jävel att ha att göra med i affärer.
Men någonstans måste samma måttstock gälla för alla.
Till och med i Kuriren.

Och att människor döms i domstol istället för i tidningsspalterna - och framförallt inte hängs ut enbart för att de känner fel personer är ett utmärkt system.
Synd att Kuriren inte har nog mycket omdöme för att inse det.

Rent juridiskt är det ju så här;
polisen griper någon man misstänker för ett brott.
Några timmar senare måste en åklagare - som i så fall sedan leder polisens förundersökning - ta ställning till om brottsmisstanken är sådan att åklagaren kan/bör anhålla den misstänkte.

Inom tre dygn måste sedan en häktningsframställan göras.
Och där, vid häktningsförhandlingen, sker den först oberoende granskningen och bedömningen av brottsmisstanken - som fortfarande bara är en misstanke.

Sedan blir det - eller blir det inte - ett åtal och då, i tingsrätten, slås skuldfrågan fast och den misstänkte förvandlas till skyldig eller oskyldig.
Fram tills dess är till och med åklagaren skyldig att se till båda sidor av saken och även lägga fram saker som talar till den misstänktes fördel.

Det finns alltså all anledning att fundera på vad man gör när man publicerar ett namn på en misstänkt på ett så tidigt stadium och utan att man kan spåra vad pressetiska regler talar om som stort allmänintresse..
Till och med om han känner Mats Göransson.
 
Såg Joe Labero i Valsverket ihop med Kalle.
Degerfors kommunchef Janove Beckman var också där.
Han såg inte så lite orolig ut när Labero trollade bort 13 degerforsare ur en bur på scenen.
Jag förstår honom.
Med den befolkningsutveckling Degerfors har haft har man definitivt inte råd med sådant.
 
Och att skriva om att den egna kulturrredaktören Elisabeth Fält åtalades för att ha hotat en polischef kan man väl verkligen diskutera måttstockar och om alla människor bedöms lika.
 
Bar ned grejer till det källarförråd jag inte visste att jag hade förrän härom dagen.
På golvet låg diverse skräp, ramen till en herrcykel och Mats Boquists visitkort.
Svårtolkat.
 
Har redan nu mött många som ser fram emot Bofors IK:s säsong och talar om hur rätt värvningarna känns och som talar om hur kul det ska bli att se laget i höst...
 
Sjuksköterskor har ungefär lika lång utbildning som den halva av journalistkåren som är utbildad och tjänar ungefär lika mycket.
Men sjuksköterskor fyller en viktig funktion, har ansvar och gör ett jobb som svenska folket inte skulle klara sig utan.
Det vore därför rimligt att sjuksköterskor tjänade betydligt mer än journalister.
Sjuksköterskornas strejk är väldigt lätt att stödja.
 
...men samma personer säger ofta, om Degerfors IF, att "de får nog slåss i botten i år också"...
 
Från mitt köksfönster ser jag Rävåsskolans parkering.
Varje måndagkväll är det hjärtgympa i idrottssalen där.
Det är bra.
Men det är lite fascinerande att se att alla kommer dit i bil.
Och att alla ser till att parkera så nära ingången som möjligt.
 
...och jag kan förstå den i DIF-ledningen som, apropå årets värvningar, sade att "det är tur att man inte är ansvarig för det där".   
 
Ärligt talat;
är det en så big deal var tågen stannar i Degerfors?
Är det en så big deal var badhuset ligger i Karlskoga?
 
Degerfors började matchen mot Åtvidaberg med Dejan Godar, Johan Pettersson och Christophe Lallet på bänken.
Det var kanske inte där man tänkt sig nyförvärven.
 
Att det är lättare att se tågen när de kommer vid nuvarande järnvägsstation är kanske inte det tyngsta argument jag hört.
 
Däremot är kommunchef Beckman ute och cyklar när han gnäller över journalister som inte förmedlar de siffror han vill att de ska förmedla.
Degerfors kommun ska skapa en dementiorganisation, förkunnar kommunchefen.
Då snackar han skit.

Det är en sak att väldigt många journalister är lata och korkade eller bara inte begriper sig på siffror.
Men även en kommunchef i Degerfors får finna sig i att lokaltidningarna publicerar även uppgifter som inte stämmer med de kommunchefen vill se i tryck.
 
Snart kommer någon att hävda att det är lättare att se spåren efter tåget om stationen ligger kvar på Bruket.
 
Till sist:
Ängelholm tur och retur onsdag.
Mjällby tur och retur söndag.
Drygt 200 mil på fyra dagar för att se Degerfors i 2x90 minuter.
It´s a dirty job but some one has to do it.

Torbjörn Karlgren
Karlskoga 18 maj 2008