Jubel i DIF - men det krävs en seger lördag för att det ska kännas stabilt.
Arkivfoto: MATTIAS LUNDIN

För tidigt att jubla - men all anledning att vara glad...

 

Degerfors åkte till Mjällby och vann med 2-1.
Så nu är allt lugnt igen?
Icke, sade Nicke.

Mjällby hade 18-7 i avslut och 10-4 i avslut på mål.
Så det var en turseger Degerfors tog?
Nja. Nej. Hmm.
Så enkelt är det inte.
Mjällby hade ett rejält överläge i bollinnehav första halvlek och Degerfors spel på mittfältet var alltför omständligt - men defensivt tog Degerfors hand om mycket av Mjällbys attacker.

Degerfors stoppade ofta blekingarna på sista tredjedelen och Mjällby hade dessutom vänligheten att tappa boll relativt ofta.
Och Degerfors spel efter Mjällbys utvisning gjorde att man förtjänade åtminstone en poäng och - varför inte? - tre.
Degerfors försvarade sig alltså, återigen, bra i stort och det är, fortfarande, inte där problemen sitter.

Det är, som tidigare i anfallet.
Det tog en timme både mot Ängelholm och mot Mjällby innan Degerfors skapade något riktigt konstruktivt framåt.
Dessförinnan var - i båda matcherna - anfallsspelet lika stabilt som jag och Nilsson en del söndagsmorgnar, de morgnar när det krävs tvåhandsfattning inte bara för att kasta inkast.
Degerfors anfallsspel har - återigen i båda dessa matcher - från och till varit lika vilset som en fjärt i en korgstol.

 

I två matcher har Degerfors börjat med Andreas Holmberg i en forwardsroll.
Det säger en del.
Andreas Holmberg är given i en startelva - om jag tar ut den - men inte i anfallsposition.
Av Degerfors anfallare fungerar enbart Mano Garcia, om än med undantag av matchen mot Ängelholm.

Men Shpetim Hasani fortsätter drälla med boll, vara för långsam i passningsspelet och har inte den där killerinstinkten han hade när han kom till Sverige.
Johan Pettersson lyckas inte övertyga och var inte ens inhoppare mot Mjällby och även om Dejan Doslic gjorde ett godkänt inhopp mot Mjällby så fattas det ändå en bit i tempo.

Och ska vi prata nyförvärv så...Yankuba Ceesay och Christophe Lallet spelade från start, Dejan Godar och Johan Pettersson tillbringade matchen på bänken.
Ingen i DIF-ledningen kan vara nöjd med årets värvningar.

Lallet var duktig och ambitiös i spelet utan boll, gjorde tre riktigt snygga långa löpningar första tio minuterna utan att få boll men där han skapade utrymme centralt när han drog med sig en och i ett fall två Mjällby-försvarare ut på kanten.

Sedan försvann Lallet in i anonymitetens grå töcken en första halvlek där det var så mycket bolltransport på mittfältet att Mjällby utan att bli stressat hann ställa om och säkra försvarspositionerna.

 

Det var egentligen inte förrän efter Fejzullahus utvisning som Degerfors blev riktigt konstruktivt framåt på Strandvallen.
Och det var inte i första hand på grund av utvisningen utan för att man ställde om positionerna på mittfältet.

 

Sämst eller i vart fall bland de sämre på Strandvallen var domaren Håkan Jonasson från Helsingborg.
Mjällby kan visserligen, med viss rätt, klaga på utvisningen av Erton Fejzullahu.
Den var tuff och jag är övertygad om att ingen protesterat om Jonasson nöjt sig med ett gult kort.

Men;
det är lika klart att Mjällbys 1-0-mål delvis var en skänk från domaren.
Jonasson hade gett Degerfors ett par frisparkar som Mjällby-spelarna och publiken gnällt över och nu skavde Mano Garcia lätt på ett Mjällby-ben och Jonasson kunde snabbt kompensationsblåsa en mycket billig Mjällby-frispark som ledde till 1-0.

Och jag har alltid tyckt att det är pinsamt med domare som har ett så uppenbart behov av att ställa sig själva i centrum som Jonasson denna söndag.
Att visa ut Jan Stahre var bara fånigt.
En allsvensk domare måste kunna acceptera ett en yrkesman vid sidan av planen har åsikter om vad han gör.

 

Degerfors lagkapten Markus Karlsson är avstängd efter tre varningar på sju matcher.
Det kan man kanske ha en åsikt om.

 

Nu har Degerfors sju poäng och har naturligtvis fått en bättre start än hemska 2007.
Men då hade Degerfors fem poäng efter åtta omgångar, åtta poäng efter nio matcher.
Nu sju efter sju spelade.

Det krävs en seger mot Falkenberg på lördag för att det på allvar ska kännas som en hygglig start - och förlusten (ännu mer spelet) mot Ängelholm i onsdags svider fortfarande rejält.

 
Degerfors på lördag mot Falkenberg?
Simon Nurme - Kalle Norrbin, Magnus Tappert, Fredrik Holmberg, Fredrik Ahlman - Johan Bertilsson, Tobias Solberg, Andreas Holmberg, Christophe Lallet - Mano Garcia, Shpetim Hasani.
The best we can get.
Markus Karlsson och Jan Stahre med varsin glass på läktaren.
Vi andra med alla tummar hållna som finns att hålla.
 
 
För övrigt har ingen, jag upprepar i-n-g-e-n, frågat vad "Jonas Lindskog-fotboll" är för något.
Alla vet.
 
Till sist:
jag beklagar verkligen Kurirens sportredaktion som missade båda Degerfors matcher veckan som gick.
Det var verkligen en miss att inte åka varken till Ängelholm eller Mjällby.

Torbjörn Karlgren
Karlskoga 28 maj 2008