Åklagaren som ville ha allt som ingår

Okej.
Det är inte det att jag inte förstår.
Det är tvärtom, faktiskt.

Jag vet hur det var att gå på journalisthögskolan och göra övningstidningar som aldrig blev mer än skisser.
Och man längtade ut till The Real Thing, tillvaron i trenchcoat där man avslöjade missförhållanden och skumraskaffärer och sedan ringde in artiklarna från telefonkiosker med blicken över axeln och fingrarna envetet och nervöst fingrande på trenchcoatens knappar.

Och jag vet hur det kändes första veckan på första jobbet, dagarna på en tidning jag dessförinnan aldrig hört talas om i en stad där jag aldrig varit - Östra Småland på Norra vägen i Kalmar - när det faktiskt äntligen var viktigt, faktiskt äntligen var på riktigt.

Så är det förstås för alla.
Man går på polishögskolan i flera år, fingrar på batongen men får aldrig chansen att slå den i huvudet på någon demonstrant.
Man går år ut och år in och läser till läkare utan att få slänga en oväntad dödsdom på latin i ansiktet på en patient.

Och man läser juridik och har det tråkigare än du kan föreställa dig, man mal på med lagar och paragrafer och har otur och hamnar på tingsmeritering i Karlskoga eller Haparanda men så en dag visar sig ljuset i slutet av tunneln och man kommer ut i det verkliga livet och kan faktiskt börja försöka skicka folk i fängelse.
På riktigt.

Man får titeln "assistentåklagare" framför sitt namn och är nästan åklagare på riktigt och i vart fall så pass på riktigt att man får öva på enklare mål, sådana som du och jag skulle kunna övertyga en tingsrätt om any given Sunday.
Då gäller det att bete sig som om åklagaryrket kunde bli förbjudet i morgon, leka åklagarspelet fullt och agera enligt Sibylla-principen.

Som exempelvis just assistenåklagare Anders Handel i förra veckan.
Själva fallet är enkelt, klappat och klart och man behöver knappast vara rymdforskare eller hjärnkirurg för att inse att nämndemännen redan börjat damma av stämpeln som det står "Skyldig" på.

Man och kvinna, bosatta i lägenhet i Karlskoga.
Båda kända av polisen, den ene av dem för säkerhets skull dömd för narkotikabrott tidigare, den andre för annat.
I lägenheten dessutom ett kilo hasch.
Värde på gatan - detta underliga uttryck - 80.000 kr, take or give a few.
Polis dundrar in, man och kvinna släpas ut, lägenheten genomsöks och åklagaren anhåller.

Två förhör, husundersökning och sedan kan Anders Handel öppna blanketten för stämningsansökan i datorn och skicka den till tingsrätten som kan klubba ett års fängelse eller något liknande.
Det är ett mål du eller jag skulle kunna driva, en slutplädering vem som helst av oss skulle kunna hålla efter en lördag hos Johan på Statt.

Men så lätt får det naturligtvis inte vara.
Inte om man är aktiv i den del av underhållningsbranschen som åklageriet verkar i.
Även assistentåklagare har väl sett tv-serier.
Och handlat på Sibylla för studielånet och på frågan om vad de vill ha till sin grillade meny svarat:
- Allt som ingår!
Det är det som är Sibylla-principen.

Så när det tre dagar senare är häktningsförhandling begär åklagare Handel Stängda Dörrar.
Very hysch-hysch.

Och han begär kvinnan i paret häktad med hänvisning till att "Det finns risk för att den misstänkte genom att undanröja bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning".
Inte av något annat av de åtta skäl för häktning som finns.

Och för säkerhets skull - Sibylla-principen igen! - begär han att få "tillstånd att kunna ålägga den misstänkte restriktioner", vilket i det här fallet innebär att hon inte får mejla, läsa Nerikes allehanda eller se på "Äntligen hemma" innan åtal är väckt.

Okej, säger du.
Men om det finns mer bevismaterial att få fram?
Om det finns andra som kan varnas, andra som är inblandade?
Om det någonstans finns papper som behöver brännas, kontanter som behöver flyttas, anteckningar som måste förstöras?
Är det inte rimligt då att häkta kvinnan just på grund av att faktiskt k-a-n "undanröja bevis" och "försvåra sakens utredning?"

Visst.
Självfallet.
Argument som håller tills det blir sju måndagar samma vecka.
Om det inte varit för det faktum att nästan-åklagare Anders Handel redan dagen innan släppt den tills dess anhållne mannen i paret på fri fot och struntat i att begära honom häktad - som om han, bosatt i samma lägenhet och med tillgång till allt, inte skulle kuna "undanröja" och "försvåra".

Det logiska hade varit att begära båda häktade.
Eller ingen.
Men nästan-åklagaren hade inte grund till det men drog fel slutsats och kom fram till att han i alla fall ville känna The Power efter alla år bakom lagboken i en tröstlös studentkorridor och få Stängda Dörrar, Häktning För Att Inte Försvåra Och Undanröja, Restriktioner And The Works.

Allt som ingår, med andra ord.
Bröd och skådespel, som man sade förr.
Och med tanke på Sibylla-principen väl i så fall korvbröd och skådespel.

Som sagt, jag förstår Anders Handel.
Jag minns hur det var första dagen på Östra Småland sedan jag skrivit en artikel om två som blivit osams om en leasad ko och fick se mitt namn i tryck i tidningen.

Jag vaknade och for upp som ett skott när tidningen landade på hallmattan klockan fyra på morgonen.
Det var, kan jag erkänna nu, inte stor journalistik.
Precis som Anders Handels uppvisning inte är stor rättvisa.
Vilket, möjligen, är ett allvarligare problem.

Torbjörn Karlgren
Karlskoga 29 maj 2008