Det är på kansliet Degerfors IF behöver en ny sheriff - inte som tränare

Okej, det är feltajmat.
Det är ju nu man ska sucka, stöna, bröla, kräva avgångar och nya sheriffer, kapa längs fotknölar och såga, såga, såga.
Men...nej.
Jag gillar Jan Stahre.

Jag trodde inte särskilt mycket på Stahre till att börja med, tyckte det var mycket käft och funderade över hur mycket verkstad han kunde backa upp käften med.
Och jag tyckte Stahres meriter som tränare var svåra att värdera.
Jag har ändrat mig.

Det är högklass på träningarna i Degerfors men när det har kommit till match har Jan Stahre haft lika stor valfrihet som roddaren Maria Brandin som i "Sportspegeln" fick frågan vad hon gjorde när det blev för tråkigt att träna:
- Ja, man kan ju alltid ro åt andra hållet, konstaterade Brandin.

Och Jan Stahre har haft en trupp där han innan matchdag inte behövt ta ut några 16 man utan de som varit friska och inte tappat bort fotbollsskorna spelat.
Konkurrensen om platserna har varit minimal och många av de nya spelarna som kommit utan spetskompetens.
Först nu har Degerfors en konkurrenssituation värd namnet i truppen.

Dessutom är Jan Stahre en mycket sympatisk person.
Till och med efter en sådan match som mot Jönköping i lördags.

För övrigt sitter naturligtvis Jan Stahre säkrare än kungen.
På pressläktaren i lördags fick jag frågan om Stahres position när Degerfors dalar.
- Han är kompis med "Adde", sa jag.
- Stahre sitter säker genom seriesystemet...

Däremot har Jan Stahre fel när han påstår att Degerfors IF bygger något spännande för framtiden.
Degerfors IF sysslar i år, liksom tidigare år i superettan, med tillfälliga nödlösningar, stundtals i panik, vilka ska se till att man överlever åtminstone en säsong till.

På samma sätt som Degerfors IF i allsvenskan 1993-1997 under fem säsonger krisade på våren, sparkade tränare eller inte förlängde kontrakt och så snart midsommarsnapsen var nersköljd tryckte en flygbiljett i näven på Rade Micic och sade "Åk hem och köp några spelare".
Fem år av nödlösningar som tog en ände mot Öster på Stora valla i oktober 1997.
Sedan var det fritt fall och ett fritt fall utan att Degerfors hade någon nytta av att ha varit fem år i allsvenskan utan bara nackdelarna och underskotten kvar.

Nu kan vi vara där igen.
Ramlar Degerfors ur superettan kan uppförsbacken vara lika lång nu som då och till och med värre.
Den gången lurade inte ett Carlstad United i bakgrunden efter att ha byggt marknad och varumärke under ett antal år.

Och Degerfors sätt att skänka bort segern mot Jönköping var bedrövligt.

Jag gillar Niclas Lagerstam också.
Att Putte i parken blev en succé känns förträffligt.
Tänk bara på en sådan sak som att månaden innan Putte satt sisådär 5.000 människor i åtta länder och kollade tidtabeller och funderade på hur de skulle ta sig till Karlskoga.
När hände det senast?

Problemet i Degerfors IF är istället att klubben saknar ledning.
Man har något istället för en ordförande och sedan en klubbchef som varken har administrativa meriter eller, allvarligare, lyckas med spelarrekryteringen.
Andreas Andersson verkar inte känna till så många fotbollsspelare och, vad värre är, inte kunna bedöma dem när han ser dem.
De två senaste säsongernas många misslyckade rekryteringar bevisar väl det.

Pär Ericsson är bara det senaste exemplet.
Han var inte intressant för Degerfors IF annat än "på sikt" för Degerfors behövde någon som "kunde leverera nu", förklarade Andersson.
Istället slogs superettans ledarlag Örgryte och allsvenska Gais snabbt om Ericssons autograf.

När Carlstad då stängde av Ericsson och en utlåning blev aktuell förklarade "Adde" i en tidningsartikel att han "inte trott" att Ericsson ville till Degerfors.
När det då visade sig att Ericsson ville det var han plötsligt välkommen - två veckor efter att bara ha varit intressant på sikt - och gick rakt in i startelvan från match 1.
Och levererade.

Valentin Hardcore, Sirqus Alfon och Hoffmaestro & Chraa tre favoriter efter PiP.
Men "Those dancing days" kommer att vara glömt innan nyår.
Och hade Pugh Rogefeldt, "Loffe" Carlsson och "Jojje" Wadenius varit tre okända musiker hade folk varit tillbaka i öltältet innan andra låten varit slut.

"Degerfors IF bör redan nu inse att även 2008 handlar om att i slutänden rädda livet. Och bete sig därefter".
"Andreas Andersson däremot....han anställdes säkerligen inte som klubbchef för sina administrativa meriter. Men om det fotbolllsmässiga inte heller funkar - vad ska Degerfors då ha "Adde" till?"
Jag skrev så i en krönika 23 maj.
Jag har inte direkt behövt ändra mig i de avseendena.

Auktion i Gelleråsen torsdag eftermiddag.
Charmigt.
Men för en man är budgivningen på en auktion som oskyddat sex.
Det är kul att vara med och på men det gäller att veta när man ska dra sig ur.

Degerfors IF:s Yankuba Ceesay - två matcher i rad varnad dubbelt och utvisad - tror att han kan bli tuffare bedömd för att han är utlänning.
Löjligt.
Ceesay blir bedömd som han blir därför att han så ofta spelar så förbannat ovårdat.

Och att han är utlänning...idag finns inte ett enspråkigt omklädningsrum ens i division 3 och vartenda fotbollslag med självaktning har två spelare från Ougadougou, en som är född i Burkina Faso, två som helst konverserar på hindu och en till klubben knuten agent som tror att Kapstaden är den potentiella beteckningen på varje utländsk stad med ett fotbollslag.

Svensk fotboll är fylld av utländska spelare så det argumentet från Ceesay faller lika platt till marken som de motståndare han möter på planen.

Jag såg faktiskt Sirqus Alfon torsdag, fredag o-c-h lördag.

Kuriren hade en förvirrande löpsedel i fredags;
"Poliser i vild jakt genom kohagar i Strömtorp".
Det säger ju ingenting!
Men den formuleringen kan det ju ha varit precis var som helst i Strömtorp!!

Att Sirius ger Johan Pettersson ett 2,5-årskontrakt kan bara betyda att klubben har mer pengar än den behöver.

Å andra sidan var lördagens Kuriren-löpsedel heller ingen höjdare:
"Mardrömsstart på säsongen för Bik" löd den.
Alltså...om 0-2 i första träningsmatchen efter fem dagar på is är en "mardrömsstart" är Kuriren-sporten ovanligt lättskrämd.

Det kanske är något fel på mig men...jag är inte ett dugg upprörd över om FRA kan läsa mina mejl..

Martin Thelander valde till sist spel i Köpenhamn framför en comeback i Bofors IK.
- Ärligt talat; när jag fortfarande funderade på Bik hade jag ju ingen aning om att Underbar var nerlagt, säger backjätten i en kommentar.

Kommer ni ihåg vilket ofantligt pådrag det var om damhockey för två vintrar sedan.
Med rosor på kinden stod varenda debattör upp och krävde att alla hockeyklubbar skulle satsa allt på att låta även tjejerna spela hockey.
Bra.
(Kanske inte så bra i Karlskoga där en kristdemokratisk politiker med plats i fullmäktige krävde att Team B/K skulle ta tag i damhockeybiten några månader efter att klubben under stort ståhej på sportsidorna gjort just det, men okej.)

Två år senare?
Damhockeyn har i stort sett inte tagit ett steg framåt ute i landet, försvann lokalt med isen som spolades ur Nobelhallen men nu debatterar vi något annat så ingen bryr sig.

Jag ska inte bara gnälla på Kuriren.
I sommar har tidningens sportsidor varit överlägsna KT:s.

Om man har inlett lördagen med att som lagkapten vara med om en tung förlust är det kanske ingen höjdare att avsluta den med att bli utkastad från Statt...

Kaxigaste regskylten på E6:an norr om Halmstad förra veckan?
En Mercedes-cab med en prislapp i storleken 700-800.000 kr och köpta regskylten "SINGEL".

...och om man nu ändå blir utkastad från Statt kanske inte det smartaste är att då gå runt hörnet och in på Harry´s.

Fredag eftermiddag.
Sitter i soffan med datorn i knät och jobbar lite med Kanon.
Bredvid sitter Kalle, 8, som tittar, läser, undrar, frågar intresserat och jag, uppbackad av tolv årgångar Vi föräldrar och på jakt efter nya pappapoäng, säger milt och pedagogiskt att "det är ju bra att du lär dig så kan du kanske hjälpa mig med Kanon sedan?"
- Ja, säger Kalle, eller också kan jag kanske ta över den när du dör.
Eeh...ja.

Berlin 1936, Moskva 1980, Peking 2008.
Tre pärlor på ett armband av olympiska spel - en rak linje av rövslickande av motbjudande diktaturer.

Sören Cratz får lämna jobbet som huvudtränare för IFK Norrköping.
Han började säsongen som assisterande åt Mats Jingblad, fick ta över när Mats J fick en spark snett uppåt och avslutar nu säsongen som assisterande.

Inte så oväntat.
Sören Cratz har inte lyckats med något sedan SM-guldet med Hammarby 2001.
Efter det har han i sin tur misslyckats i Helsingborg, Mjällby och Västerås SK samt, nu, i IFK Norrköping.

Oscar Steen handbojad i Sundsvall?!
Sammanfattningen av försäsongen kan bli "Från handboja till fotboja".